Vår tanke är att ta upp olika teman som berör diabetes och det är meningen att dessa teman ska bestämmas av er, medlemmar och övriga besökare på webbsidan. Vi tänkte börja med berättelser från familjer som har barn med diabetes. Om du vill berätta om dig och din familj skicka berättelsen till webbansvarig i wordformat och gärna någon bild så publiceras den så snart som möjligt.
Nu har jag gjort det; åkt Vasaloppet utan diabetes, med diabetes och sprutor samt med diabetes och pump. Trots att jag och pumpen inte alltid är bästa kompisar så har vi faktiskt klarat av en hel svensk klassiker tillsammans. Vasaloppet var den gren jag var mest nervös inför. När jag tränade var det mest problem när pumpen var inkopplad. De flesta träningspass är ju dessutom normalt av den kortare karaktären och då kopplar jag bara ur manicken. Vid längre pass var pumpen med men trots att jag sänkte basaldosen till 10 % smög känningarna sig på relativt snabbt. Hur skulle det gå när man ska hålla igång en hel dag? Det går ju inte att äta precis hela tiden! Min intelligenta sambo tyckte att jag skulle ändra inställningen på basaldosen så att det gick att få mindre än 10 %. Hur mycket? Ja en kvalificerad gissning sa hälften vilket innebär att det går att gå ner till 5 %. Och eftersom insulindosering för det mest handlar om kvalificerade gissningar så sänkte jag till 5 %. Dock utan att testa under någon träning eftersom jag blev sjuk veckan innan loppet.
Det är spännande vilken expert man blir på sin egen kropp efter att ha levt med diabetes ett tag. Vid alla de blodsockerkontroller jag gjorde under loppet (5 st) låg jag mellan 5,9 och 7,7 och då åt och drack jag precis vad jag ville på samma sätt som då jag var frisk! Tänk vad ansträngning påverkar insulinbehovet. Endast 5 % av basaldosen under dryga åtta timmar! För det var vad tiden blev; 8 timmar och 25 min. Min diabetessköterska trodde knappt att jag talade sanning. Hon hade aldrig hört om någon som sänkt basaldosen så mycket. Men det visar väl bara på att vi alla är olika och var och en måste själv lära sig (ofta den hårda vägen) vad som fungerar bäst. Det är sällan man kan ta någon på orden vad gäller diabetesbehandling. Att sedan blodsockret rusade i höjden efter loppet det ska jag villigt erkänna men det kan få kvitta. Huvudsaken för mig var att klara av loppet på bra sätt.
Öppet spår hade det här året med sig mildväder och snöfall under hela dagen. Därför har jag redan bestämt mig för att testa nästa år igen. Tiden borde gå att putsa än mer. Vem vet då kanske förhållandena blir perfekta och mig själv behöver jag ju inte oroa mig för igen, pumpen klarar biffen!